1177 material

https://www.sbu.se/contentassets/81ea041f1bc2441aa09868a4f29d3f1a/smarta_fulltext.pdf

OBS klicka om bilden inte syns

Figur 1.2 Neuromatrix vid smärta enligt Bradley och McKendree-Smith [175]. Olika inflöden bestämmer tillståndet hos neuromatrix, vilket i sin tur har betydelse för smärtupplevelser och smärtbeteenden.

Nätverket, dvs neuromatrix aktiveras och moduleras av insignaler från kroppen t ex aktivitet i endokrina, immunologiska och autonoma system och olika psykosociala faktorer. Tillståndet hos neuromatrix kommer att avgöra smärtupplevelsen och beteendet. Förändring av de olika inflödena till neuromatrix kan förändra smärtupplevelsen och smärtbeteendet. Vid fantomsmärta är neuromatrix aktivt utan signaler från periferin [164]. Utflödet från neuromatrix producerar i sin tur de olika inslagen i smärtupplevelsen och smärtbeteendet, men det har också effekter på hjärnans funktion (stress) att upprätthålla en jämvikt i kroppens organ. Stress leder till att olika neurala, hormonella och beteendemässiga processer aktiveras för att återupprätta homeostas (jämför Figur 1.1) [128].

Sammanfattningsvis är upplevelsen av akut nociceptiv smärta individuell och sker mot bakgrund av en komplex väv av faktorer förvärvade under livet, befintliga i den aktuella situationen och innefattar exempelvis olika plastiska förändringar, t ex förstärkningsmekanismer perifert och i centrala nervsystemet, uppmärksamhet, mönster att hantera svårigheter och smärta, kognitiva processer olika emotionella faktorer, sociala och yttre förhållanden [176]. I praktiken innebär detta att en viss mängd vävnadsskada kommer att resultera i olika upplevelser smärta såsom känslor Patologisk nflöde Neuromatrix Plasticitet i centrala nervsystemet Uppmärkamhet Psykosociala och hälsofaktorer Områden hjärnan om bearbetar smärtupplevelsen och beteenden Smärtupplevelse Smärtbeteende Afferent inflöde Endokrin immunologisk och autonom aktivitet Nedåtstigande hämning och beteenden mellan individer och i en individ från en tid till en annan. Att smärtor kan samvariera med eller påverkas av olika psykologiska förhållanden betyder inte automatiskt att etiologin är psykologisk.

Kroniska/långvariga nociceptiva smärtor En intensiv forskning har medfört grundläggande insikter om de långvariga smärtorna. Det har blivit uppenbart att dessa inte kan betraktas som enbart en akut smärta utsträckt i tid, utan bakom de långvariga smärtorna kan ligga plastiska och delvis irreversibla förändringar i smärtbanorna och i de perifera vävnaderna: ”A cascade of changes initiated by tissue or neural damage elicits a collection of synaptic, neurotransmitter, and modulatory events that mimics synaptic plasticity and remodelling similar to that seen in learning and memory” [177]. Därtill sker påverkan av och på olika psykologiska faktorer.

Den långvariga smärtan, likväl som den akuta, är heterogen både vad gäller mekanismer och konsekvenser. Studier baserade på farmakologisk smärttestning av personer med ländryggssmärta, fibromyalgi och whiplash-relaterade smärttillstånd har visat att de aktiverade mekanismerna skiljer sig mellan individer med ett visst smärttillstånd [178–183]. Med vår nuvarande kunskapsnivå är mycken långvarig smärta i praktiken irreversibel och obotbar i det att man endast mer sällan helt kan eliminera smärtan. Däremot kan ofta reduktion av t ex intensitet och negativa konsekvenser ske.

SCS (ryggmärgsstimulering) vid smärta sekundär till arteriell cirkulationsinsufficiens i nedre extremiteterna

SCS har använts på patienter med arteriell cirkulationsinsufficiens i nedre extremiteterna sedan slutet av 1970-talet [32]. Det finns rapporter om goda resultat avseende både symtomlindring, indirekta tecken på ökat blodflöde i form av distal värmeökning, förbättrad sårläkning [31], och objektiva tecken på förbättrat mikrovaskulärt flöde [33–35]. Den smärtlindrande effekten av SCS vid arteriell cirkulationsinsufficiens är sannolikt relaterad till minskad vävnadsischemi som i sin tur beror på minskad sympatikusaktivitet. Möjligheten att ryggmärgsstimulering aktiverar afferenta system antidromt och därigenom frigör vasoaktiva substanser som dilaterar perifera blodkärl har också diskuterats [36]. …

Slutsatser
* TENS är effektivt vid behandling av knäledssmärta jämfört med placebo (Evidensstyrka 2).
* Behandling med TENS visar motsägande resultat vid olika smärttillstånd, inklusive ländryggs- och nacksmärta.
* Det vetenskapliga underlaget för att TENS skulle vara effektivare än annan aktiv behandling, eller att en viss stimuleringsform skulle vara mer effektiv än någon annan är otillräckligt.
* Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för slutsatser om metodens kostnadseffektivitet.

Bakgrund Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) är en icke-invasiv behandlingsform som framför allt används vid behandling av smärta genom att elektriskt stimulera nervtrådar via elektroder på huden. Det var först år 1965 när ”gate-control”-teorin lanserades som ett ökat intresse väcktes för perifer afferent nervstimulering [1].

Den vanligaste formen av perifer afferent stimulering är TENS. Den första studien som rapporterade en smärtlindrande effekt av TENS vid långvarig smärta presenterades år 1967 [2]. TENS är en utbredd behandlingsmetod och har prövats i genomsnitt på 17 procent av patienterna med långvarig smärta i Sverige [3]. Ett flertal studier har kunnat visa att aktivitet i grova nervtrådar (Abeta-fibrer) interagerar med aktiviteten i tunna nervtrådar (C-fibrer) i bakhornen i ryggmärgen och i talamus [4]. De grova nervtrådarna har en låg tröskel för elektrisk stimulering och kan därför aktiveras genom elektrisk stimulering med elektroder över huden. Vid lågfrekvent TENS aktiveras motoriska nervtrådar på muskeln så att synbara muskelsam- 364 METODER FÖR BEHANDLING AV LÅNGVARIG SMÄRTA mandragningar uppstår. TENS ger dels en kortvarig smärthämning på segmentell nivå, dvs i det område som har sin nervförsörjning från en nervrot i ryggmärgen, dels sannolikt en mer långvarig, centralt hämmande effekt genom aktivering av det centrala nedåtgående bansystemet.

De tre vanligaste formerna av stimulering med TENS är högfrekvent stimulering (50–100 Hz; konventionell TENS), lågfrekvent stimulering med pulståg (1–4 Hz, repetitionstiden för pulståg om 8–10 pulser; akupunkturliknande TENS) samt olika former av intensitets- eller frekvensmodulerad högfrekvent TENS. Vid högfrekvent TENS bör patienten uppleva elektriska parestesier i det smärtande området; vid lågfrekvent TENS muskelkontraktioner i segmentellt relaterade muskelgrupper. Lågfrekvent stimulering med enstaka pulser är därvid mindre effektiv. TENS-elektroder placeras över det smärtande området eller över nervstammar från detta område och behandling varar vanligen cirka 30–45 minuter och ges två till fyra gånger per dag. Oftast får patienterna individuellt efter inskolning pröva ut elektrodplacering, stimuleringsform och den behandlingstid som är bäst.


Spinal stenos – ländrygg
https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/ortopedi/spinal-stenos-landrygg/


Ländryggsrörlighet – 4 övningar
https://osteopatlandslaget.se/landryggsrorlighet-4-ovningar/
https://youtu.be/v5d4ja-GX8E


Diskbråck
https://davidaston.se/symtom/diskbrack/
… Mina kommentarer: Avhandlingen visar att specifik fysioterapi för att återställa rörlighet, funktion och stabilitet är precis som författaren anser något som rekommenderas före operation. Vad man ska komma ihåg att patientgruppen är relativt liten och det mer än hälften av patienterna som blev spontant bättre utan åtgärder. Det skulle vara intressent om man i framtida studier kunde jämföra med andra rehabiliteringsmetoder.

Ryggsmärtahttps://www.medinsikt.se/ortopedi/ryggsmarta
OBS klicka om bilden inte syns

OBS klicka om bilden inte syns

Mer kommer …